I det lilla fiskeläget Grebbestad, där Bohuslän är som vackrast, samlades över 70 människor från framförallt: Sverige, Norge, Danmark och Finland, och det fantastiska är att detta idag också innebär människor med rötter i tex Afghanistan, Iran, Somalia, Pakistan, Ryssland, Polen mm. Flera hade passerat 90 och några just fyllt 1! Navet i samlingen var den lilla grupp som bestod av ca 6 personer, mansgrupper och kvinnogrupper. Vi träffades en timme på morgonen för en stund i stillhet, cirka 20 min, och sedan delande av tankar och reflektioner.
Det kändes värdefullt att lägga in tid för stillhet då det kan vara svårt att ta sig tid till att hinna möta sig själv under dagar fullmatade med intryck, och fint att få tid att dela i den trygghet som skapades i den lilla gruppen. På eftermiddagen samlades samma lilla grupp och där gavs varje deltagare 15 min, 2 varje dag, för att berätta om sitt liv, utifrån modellen av ett träd. Vilka är mina rötter, min stam, mina grenar och de frukter jag önskar? Detta gav oss möjlighet att lära känna några personer djupare och genom att aktivt lyssna få oanade perspektiv och t.o.m. kunskap om våra egna liv. På eftermiddagarna erbjöds ett rikt utbud av workshops och på kvällarna kultur och andakt.
Ett gemensamt morgonmöte baserat på samlingens tema: The univarsal pattern of growth and healing is always through loss and renewal, (det finns ett universellt mönster där utveckling och helande skapas genom förlust och förnyelse) där olika deltagare delade utifrån tyngdpunkt på familjen, samhället och världen. Många berättade om personlig kamp med ohälsa, rädsla, bitterhet. Vissa berättelser visade på en vändpunkt, en lösning. Andra om våld och förföljelse som pågår just nu. Avslutningsvis frågades på sista mötet. Vad kan vi ge? Vad kan vi som individer och iofC svara? På det svarade en av deltagarna: Skapa utrymme för helande. Detta genomströmmade hela samlingen, aktivt lyssnande, deltagande, helande. Vad var det som gjorde att stämningen i Grebbestad var så fri? Att där fanns en sådan lätthet trots de mycket djupa och svåra situationer som ärligt delades.
Vi fick hjälp av solen och gräsplanen mellan husen där man kunde leka och prata mellan aktiviteter, men framförallt genomströmmades samlingen av kärlek. Det fanns öppenhet, ickedömande och kärlek. Kanske som ett resultat av många människors inre arbete med sig själva under många år, genom förlust och förnyelse. Det var också så härligt med blandningen av åldrar, och blandningen av deltagare som växt upp med dessa idéer till de som var helt nya till IofCs tankar. Jag upplevde det som att denna samling genomströmmades av den befriande kraft som en gång startade Oxfordgrupprörelsen. Inte krampaktig ambition utan kärlek som befriar från rädsla. Vi avslutade inte med några tydliga gemensamma åtaganden snarare påfyllda av energi till att fortsätta arbetet med oss själva och fortsätta verka där vi är med nytt hopp. Och med många nya vänner. När jag kommer hem och lyssnar på de två kommande sommarprogrammen är det som om samlingen i Grebbestad bara fortsätter. Ali Abbasi talar om sin väg i livet och att följa sin inre kallelse, Ingrid le Roux berättar om sin livslånga kamp för hälsa och allas lika värde tillsammans med bla Desmond Tutu i Sydafrika. Arbetet för en bättre värld pågår på många platser och under många namn.
Christina Ahlstedt "Det som gjort starkast intryck på mig under dessa dagar var vänligheten, beredskapen för att dela ärligt och direkt. Och respekten människor emellan. Och att man verkade vara klar över att det inte går att ta hand om världens svårigheter utan att också ta ansvar för sina egna inre. Vilket kan te sig mycket mer skrämmande än att ägna sig åt de stora där ute. Jag blev så glad åt Steves: “War is natural, healing simple. We need to create space for healing.” (Krig är naturligt, läkning är enkelt. Vi behöver skapa utrymme för läkning). Och plötsligt fick jag en rubrik för det jag håller på med i mina grupper. Jag skapar rum för helande. Och det är så lätt och fyllt av glädje. När människor känner sig trygga vågar de dela det de skäms för eller känner skuld för. Och sanningen är verkligen befriande. Det handlar inte om att lösa något. Och lägga pannan i djupa veck. Och låta analyserandet gå på högvarv. Utan att saker och ting löser upp sig när det finn medkänsla. Försvaren monteras ner liksom rädslan. Kärleken och tilliten får plats igen."
Anna Christine Christensen "För mig gav de gemensamma stilla stunderna vägledning om hur jag skall gå vidare i en situation av stor osäkerhet, något som jag är väldigt tacksam för."
Peter Vickers "Det var ett initiativ till att samla människor från Norden för att se tillsammans hur vi kan finna förnyelse, och hur vi kan nå våra andliga rötter och genom detta bli närmare vänner. Det var 4 dagar av gemenskap och nöje."
Foton: Åsta Janøj