History

Initiativ till förändring är ett svenskt nätverk av människor av olika bakgrund och synsätt, kultur och historia som tillsammans vill ha en del i att förändra världen.  Och världen behöver förändras!
Politiska insatser, institutioner och samhällsstrukturer måste bli annorlunda för att bygga en rättvis och hållbar värld för alla människor i alla länder. Och det är människor sådana som vi som skapar de institutioner och strukturer i vilka vi alla har en del. Vi har sett människor få nya mål, nya motiv och ny erfarenhet av vad de kan bidra med – och vi har själva erfarit det. Det ger hopp och tro på att saker och ting kan bli annorlunda. Och lust att ha en del i att det sker.

IofC har några enkla riktlinjer: Det är alltför lätt att finna fel hos andra men svårt att se de egna. Vi är mer intresserade av att andra blir annorlunda än vi själva. Men vi är ’de andra’ för ’de andra’.  Varför inte börja med sig själv och se hur det fungerar innan vi ’tar itu’ med andra.  De kanske skulle lyssna bättre då.
Vi har erfarit att klara mål och raka riktlinjer är en stor hjälp.  Klarhet i detaljerna är en förutsättning för fungerande teknik, för vetenskap, kommunikation mm mm. Det gäller också irrvägarna i människans inre. Ärlighet är bra. Absolut ärlighet, så ärlig man kan bli, ger en klarare bild av läget. Det kan hjälpa en att se hos sig själv vad andra ser. Osjälviskhet är bra. Kärlek är nödvändigt. Raka riktlinjer är en oumbärlig hjälp till att se egna behov lika klart som andras.  Rena motiv behövs i umgänget människor emellan.  Absolut ärlighet, osjälviskhet, kärlek och handlingens rena motiv har blivit en hjälp – och en utmaning – när vi arbetar tillsammans. Ju klarare man ser sig själv dess klarare förstår man också krafterna som verkar i samhället, i världen, i historien. Och tillsammans kan vi göra något åt vad som går fel i samhället – maktkamp, oärlighet, förtal, korruption som alltför ofta leder till orättvisor och våld, och så vidare. Men vi är här för att bistå varandra.
 

Vi har också erfarit att var och en som är villig att lyssna inåt, i stillhet söka kontakt med de djupare strömmarna, de större perspektiven, kan finna sin egen väg och en gemensam väg - och steg för steg vägledas av en inre kompass. Initiaitives of Change – Sverige är del av ett internationellt nätverk, som arbetar i ett fyrtital länder med olika kultur, olika traditioner, olika historia, olika religion.  IofC International är en frivilligorganisation med rådgivande status i UNECOSOC, FN:s ekonomiska och sociala råd.
Fred i världen förutsätter försoning, försoning förutsätter förlåtelse, förlåtelse förtroende, förtroende förståelse, förståelse insikt om sig själv, vad som gått fel och vad som behöver rättas till och en vilja att för enskilda personers och för helhetens skull göra det. Det är en utmaning. Meningsfull.  Att också samverka med andra krafter i samma syfte i en värld där krig, våld och lidande kallar på allas engagemang.
 

2000-tal

Under 2010-talet har verksamhet utgått från tre samlingsplatser; Sollentuna, Falun och Göteborg. Ett stort fokus på freds- och tillitsbyggande processer i samhällets utsatta delar. Under arbetsnamnet ’Hopp i Järva’ pågår exempelvis samarbete med olika samhällsaktörer för att bygga broar människor emellan. Broar som lyfter fram diasporafrågor, etiskt ledarskap, miljöaspekter, medborgardialog, interreligiös samexistens och förståelse, trygghetsfrågor samt barn och ungdomars välbefinnande. Flera av dessa lokala insatser är samtidigt förankrade i internationella IofC-program såsom TIGE (Trust and Integrity in the Global Economy),  CATS (Children as Actors Transforming Society), Land and Security, Peace Circles, AEUB (Adressing Europes Unfinished Business) m fl.

Många eldsjälar har också stöttats i sin personliga utveckling genom resor till det internationella konferenscentrat i Schweiz där de fått möta medmänniskor från olika ursprung och sammanhang. En inspiration som ofta avspeglats i vidare verksamhet i Sverige.

Kärnan är att skapa mellanmänskliga öppna och trygga möten där ärlig dialog, försoning och personlig förändring också får uttryck och kommuniceras i lekfulla och kreativa processer såsom drama, film, bild- & formskapande. IofC verkar i samhällets tjänst med freds- och tillitsbyggande; personligt, lokalt och globalt. 

Från MRA till Initiatives of Change

1997 ombildades Stiftelsen för Moralisk upprustning efter tillkomsten av en ny lag om stiftelser och på anmodan av Länsstyrelsen i Stockholm till en ideell förening med allmännyttigt ändamål. 2002 beslöts att anta ett nytt namn. Det bär nu Initiatives of Change – Sverige i enlighet med det namn som antogs internationellt år 2000. (Historia’) 2002 såldes Alnäs. En ’träffpunkt’ upprättades i stockholmsförorten Tensta, där många invandrare och nya svenskar bor. Ett litet retreat center invigdes i Dalarna 2003 och 2008 ersattes träffpunkten av en fastighet i Sollentuna norr om Stockholm.

Religionsdialog

Genom somalier och andra flyktingar från muslimska länder har Sverige blivit ett mångkulturellt land. Inom ramen för Initiatives of Change har religionsdialoger i samverkan med andra lokala organisationer kommit till stånd. bl a i Linköping och Stockholm. Unga muslimer som vill verka som ’fredsagenter’ och utbilda sig till det har också engagerat sig både i Caux och i Sverige. Det är ett initiativ som utvecklats i samarbete med studieförbunden Sensus och Ibn Rushd.

Nya svenskar från andra delar av världen

Sedan diktaturen i Somalia 1991 följts av inbördeskrig och massemigration av somalier till Europa och andra västländer kom många av dem till Sverige för att försöka bygga upp en ny tillvaro. För en hel del av dem fortsatte motsättningarna från hemlandet här. Ett viktigt brobyggnadsarbete dem emellan har skett genom exilsomalier som verkat inte bara för försoning utan också för att ge sina landsmän utbildning i olika yrken genom vilka de kunnat komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Baltikum och Östeuropa

Under det kommande decenniet stärktes kontakterna med alla de baltiska staterna, som stod inför utmaningen att återuppbygga sina demokratiska statsskick. En serie seminarier om ’Samarbete och försoning runt Östersjön’ började i Stockholm och fortsatte sedan i Köpenhamn, Helsingfors, Tallinn, Riga och St Petersburg.
Det samarbetet har under 90- och 2000-talet spritt sig vidare österut till Ryssland, Ukraina, Moldavien och andra östeuropeiska länder.

Det svenska arvet

Kontakterna med de övriga nordiska länderna för att stärka relationerna mellan Nordens folk och för att samarbeta om insatser i andra delar av världen har varit genomgående sedan 1930-talet. Under 1970-och 80-talen vändes också uppmärksamheten mot det egna arvet. Skådespel om Carl von Linné och Peter Wieselgren satte fokus på Sveriges historia. Filmen ’Peter, vi behöver dej’ användes bl a i Indien, sedan en indisk journalist på besök i Sverige genom den inspirerats av framväxten av svenska folkrörelser och vad de betytt för det moderna Sverige.

En annan pjäs som också filmades, ’Visa mig vägen’ om heliga Birgittas liv verkade som en bro mellan lutheraner och katoliker, mellan Sverige och länderna på andra sidan Östersjön. Pjäsen visades av professionella och amatörskådespelare på många orter i Sverige, Danmark, Finland, Estland och Polen och till slut i Rom.

Engagemang i andra världsdelar

Engagemanget för länderna i Afrika, Sydamerika och Asien präglade många insatser som svenskar gjorde från 1950-talet och framåt. Rajmohan Gandhi, en sonson till Mahatma Gandhi, och själv hindu, vädjade om hjälp för att skapa ett liknande centrum som schweiziska Caux för Indien och Asien. Det mötte gensvar hos svenskar som i många år själva deltog i uppbyggnaden av centret Asia Plateau i delstaten Maharashtra nära Bombay. Andra blev ombedda av afrikaner i Öst-, Väst- och södra Afrika att bygga en ’moralisk infrastruktur’ som motvikt bl a till den korruption som ofta stod i vägen för ekonomisk och demokratisk tillväxt.

Film, teater, musik

Internationellt och nationellt har alltifrån 1930-talet film, skådespel och musik använts för att levandegöra moralisk upprustnings idéer och mål. Under 1950-talet gästades Sverige av flera sådana. Andra producerades och uppfördes i Sverige och grannländerna. Allt som frivilliginsatser.

Bland dem var

• Det internationella musikstycket ’Den försvinnande ön’ gavs på Operan i Stockholm 1955.

• Från Afrika kom en pjäs, ’Frihet’, skriven och framförd av afrikaner från olika länder som redan erövrat sin självständighet från kolonialmakterna eller fortfarande slogs för den. Den filmades i slutet av 50-talet i Nigeria av den svenske filmfotografen Rikard Tegström.

• Några studenter främst från Uppsala universitet turnerade i Sverige med pjäsen ’Vi är morgondagen ” (svensk version efter engelsmannen Peter Howards skådespel ”We are tomorrow”.). Under 9 månader gavs

• skådespelet i olika delar av landet bl a i Kiruna på inbjudan av gruvarbetare och på Lilla Dramaten i Stockholm med stöd av riksdagsledamöter.  

• Några år senare satte en grupp ungdomar från Sverige och de andra nordiska länderna upp en pjäs om livet i en svensk skola som hette ’Vinden vänder’. Under 18 månader visade de den i Danmark, Norge, Tyskland, England, Schweiz och Luxemburg. Den var ett uttryck för deras eget engagemang.

• I slutet av 60-talet och början av 70-talet deltog flera svenskar i en internationell satsning speciellt för Asien och Stilla havsområdet med en musikalisk pjäs ’Luta er ut’.

• Under 1960-talet utvecklades också ur Moralisk upprustning en ungdomsrörelse under namnen ’Sing out’ och ’Up with People’, som senare blev helt självständig. (se ’Historia’)

• 1976 inbjöds en asiatisk produktion, ’Song of Asia’, med ungdomar från Syd- och Sydostasien.

Allt detta gjorde att Moralisk upprustning blev mycket omskrivet. En intensiv och tidvis häftig debatt utspelades i offentliga media. Moralisk upprustnings idéer och sätt att verka var kontroversiella mot bakgrunden av samhällsutvecklingen i övrigt.

Insatser i Sverige på 1950-talet

Efter en landsomfattande insamling 1952 inköptes en fastighet i Stockholm, Alnäs på Djurgården. Den fyllde sin uppgift under de kommande 50 åren. Samtidigt tillkom Stiftelsen för Moralisk upprustning för att förvalta ekonomin och tillvarata de juridiska och administrativa kraven. Men organisationen hölls till ett minimum. Ett levande nätverk stod hela tiden i fokus för insatserna.

1950-talet innebar nya utmaningar. Många inom industrin arbetade för nya relationer mellan anställda och företagsledning. Sådana industrier var bl a Götaverken i Göteborg, Husqvarna vapenfabrik och gruvorna i malmfälten i norr. Andra engagerade sig inom skola och undervisning eller i affärslivet.

Insatser efter andra världskriget

Unga svenskar tillsammans med ungdomar från tidigare krigförande och ockuperade länder gjorde stora insatser för att sätta Mountain House i Caux (se Historia) i stånd. Med ockupationsmakternas tillstånd fick en grupp tyskar delta i de första konferenserna i Caux 1946. I själva Tyskland gjorde internationella grupper med svenskt deltagande mångåriga insatser med Moralisk upprustning för att bistå tyskarna att bygga upp en demokrati på krigets ruiner, bl a i kolgruvedistrikten i Ruhr.

I Caux-konferenserna deltog stora grupper av svenskar med skiftande erfarenheter - arbetare, fackföreningsmän och -kvinnor, företagsledare, politiker, lärare, läkare, präster, hela familjer, konstnärer, journalister och andra kulturarbetare. Sen 1946 har svenskar burit ett stort medansvar för konferensernas genomförande. Flera gjorde också kortare eller längre, och somliga livslånga frivilliginsatser med Moralisk upprustning i olika delar av världen.

Från Oxfordgruppen till Moralisk Upprustning

På 30-talet tilltog faran för krig genom upprustningen i hitlertyskland. I Norden och i Sverige manifesterade sig fredsviljan i stora konferenser. De gav gensvar till Frank Buchmans appell att bara en moralisk och andlig upprustning kunde bevara freden. 1938 ägde en sådan samling rum i Visby och tillsammans mötte upp 3000 från Sverige, Norden och andra delar av Europa. Tillströmningen blev så stor att bara en av Visbys kyrkoruiner, St Nicolai-kyrkan, räckte till som samlingsplats.

Inspirationen till Buchmans appell kom delvis från den svenske författaren Harry Blomberg. På en fråga vad som mest behövdes under trettiotalets sista år hade Blomberg sagt: ’Vi måste rusta moraliskt. Sverige kan bli folkförsonare.’ Sverige som folkförsonare gav gensvar hos många. Istället för oxfordgruppen började man tala om ’Moralisk upprustning’.