En ny början, nytt hopp

Efter två år av att Covid tvingat oss till möten på nätet kunde 20 av oss från IofC mötas på västkusten. Ett dussintal vänner från Norden och några även längre bort deltog i en hjärtlig och underbar helg tillsammans. Det blev en djup återförening efter Covid-separationen. Vi fick del av varandras nyheter, förhoppningar och perspektiv. Det var både sårbarhet och glädje.
Vi hade tre möten med gemenskap, delning, stillhet och sökande. Lika viktiga var grupperna om två eller tre där vänskap befästes och nya idéer tog en början.
Den svenska processen med översyn av IofC Sveriges struktur berördes. Den var snårig men har mynnat ut i skapandet av en stiftelse som nu tar hand om kapitalet och delar ut stipendier, så att föreningen kan vara en plats för gemenskap och aktiviteter. Det finns en övertygelse om att detta kan vara en ny början för oss. Vi har nu en möjlighet att lämna det gamla och söka tillsammans hur vi skall vara och vad vi skall göra.

I en tid när etniska, religiösa och nationella grupper försöker sätta upp murar för att försvara sin identitet, kände vi att vår uppgift i Norden kunde vara en öppenhet för det som är annorlunda. Det betyder att välkomna mångfald, att våga vara sårbar och bygga tillit och kärlek. Vi får börja där vi står och utveckla nya sätt att komma framåt.
Någon sade ”Att vara är det primära, att göra är det sekundära”. ”Vi har inget att bevisa, det som räknas mest är vår sårbarhet.”

Nya idéer tog plats, bland annat utveckling av dialog på olika sätt. Ett nytt beslut är att ett möte anordnas på nätet varje månad vid en fast tid och öppen för alla.
Det är kanske små steg i början, men hoppet finns där.

Edward Peters

Foto av Aliaa Gendia