Stökig magi på Asia Plateau

Jag är mycket tacksam för att jag valde att åka till Utsav-konferensen på Asia Plateau, för att lära känna IofC bättre och få träffa många intressanta människor. För mig, som är ganska ny till IofC, var det som att kastas ner i djupa ändan av bassängen för att lära mig simma. Jag gjorde antagligen ett magplask men blev överlycklig av upplevelsen och lärde mig förhoppningsvis att simma lite bättre.

Vilken fantastiskt välbyggd plats Asia Plateau är, väl fungerande och lämpad för sammankomster, konst och personlig tid. Att komma dit var som att komma hem, till en inspirerande plats och en plats att göra bra arbete på. Jag reste till Indien med Camilla Nelson (Norge), Kinda Kreidi (Syrien/Sverige) och Kjersti Webb (Sverige) och det kändes som ett privilegium att få göra detta och att ha intressanta samtal under resan.

Konferensdagarna var intensiva, med gott om stilla stunder med möjlighet att dela tankar och möten som erbjöd ordentlig mental träning. Vi var igång från 7 på morgonen till 9 på kvällen med några pauser emellan. Det fanns en känsla av brådska, och det var en medvetet öppen process.

Vad är IofC om det inte är många individuellt vägledda människor med starka åsikter, som är ledare i sina egna liv och lokala miljöer? När jag närmade mig det hela som ett "United Nations of Purpose" var det lättare att hantera, och jag kunde omfamna den mångfald av idéer och riktningar på ett bättre sätt. Berättelserna jag hörde om personligt engagemang och mod berörde mig mycket. Det var berättelser från Kashmir, Kenya, Beirut och andra ställen. Jag ser detta som den verkliga styrkan med IofC.

Detta är vad som inspirerade mina videor med händer och ögon [https://ssnygaard.com/b/utsav-203-asia-plateau/], att jag såg livet i så många ögon, jag såg så många händer med riktig smuts under naglarna från lokalt engagerat arbete. Ibland måste vi sluta prata och börja gå för att vägen skall bli tydlig.

Jag tog med lite instrument och min kamera, och bidrog till konferensen med en ny låt, tre videos, framförande av en gammal, samt en musikalisk meditation. Jag känner fortfarande att det återstår en del arbete för att införliva konst på bästa sätt - konst som profetia, gemenskap och process. Om dette genomföras på ett organisk “bottom up” sätt kan det bliva mycket kraftfullt Eftersom jag är en professionell kompositör kan jag vända på min inspiration när det behövs och detta är vad jag gjorde som en gåva till konferensen. Familjegruppen jag var i var det bästa någonsin, med fantastiska människor i olika åldrar som alla var ärliga. Måltiderna var också värdefulla med djupa samtal över god indisk mat.

I slutet av konferensen kände jag ett behov av att spela lite fria musikaliska improvisationer, och gjorde detta under en stilla stund. Avsikten var att inspirera den ordlösa andliga platsen och jag tror att detta fungerade för dem som lyssnade. Om vi litar på Gud och människor och lämnar utrymme för att den inre rösten att göra sitt arbete, kan många små, överraskande och intressante saker hända. Det finns ett verkligt behov av förtroende och ärlighet när produktionen och produkterna är så olika, och detta behöver bearbetas. Om kärnan är stabil och tillit, kärlek och ärlighet är inbyggd i strukturerna och processerna kommer andra aspekter att falla på plats enligt min mening.

Att komma tillbaka hem från Asia Plateau krävde ett visst mått av återställning. Indien var en helt ny upplevelse för mig och det var lite överstimulans av olika sinnen och mycket bearbetning i möten och i stilla stunder. Jag är väldigt glad att jag fick möjligheten att delta och jag fick många nya vänner och blev djupt utmanad och inspirerad.

Visst var det rörigt men det hade säkert magi också. En bra representation av vad IofC är antar jag.