Coronapandemin har ställt till det för världens befolkningar och ekonomier. Svåra sjukdomsförlopp, många har förlorat sina nära och kära, somliga har förlorat jobbet, andra kämpar för att hålla sina företag vid liv. Flertalet har fått sig en tankeställare om hur skört samhället är. Många har börjat undra över hur den nationella matförsörjningsplanen ser ut och vad som behövs för att säkerställa att alla har sina basbehov uppfyllda.
Hur mycket behöver vi investera för att se till att alla har det de behöver? Hur mycket pengar finns för uppgiften? Hur stort är glappet? Vad behövs investeras för att utrota hunger, hemlöshet, utanförskap och fattigdom?
För pandemihantering behövs förvisso en hel del investering i beredskap. Men för att uppfylla basbehoven är knappt någonting svaret. Det finns tillräckligt med mat, vatten, husrum, jobbmöjligheter för samtliga i Sverige och antagligen på planeten utan någon nämnvärt investering. Systemet har kapacitet att leverera. Vad systemet INTE kan leverera är ekonomiskt tillväxt på ett hållbart sätt enligt en ny Stern Rapport. (Länk)
Pandemin har gett oss tid att fundera: hur kommer det sig att folk går utan och är hemlösa även i utvecklade länder trots att kapacitet finns? Varför ökar barnfattigdomen i Sverige? (Se Rädda Barnens rapporter) Och varför tror man att det behövs massiva investeringar?
Min analys säger att problemet börjar med djupt liggande tankemönster.
Dessa tankemönster kallas också paradigm. Paradigm är sätt att hantera världen. Ofta uttrycks paradigm på sättet “det bästa sättet att hantera X är Y”. Paradigmen har också bäst före-datum. Tiderna ändras och det bästa sättet att hantera X blir inte längre Y. Gamla tankesätt som “det bästa sättet att skapa välstånd är en expansion av konsumtion”. Eller “bästa sättet att utveckla samhället är att alla konkurrerar med varandra – företag som arbetstagare”. “Bästa sättet att bli klimatneutral är att sätta mål som Parisavtalet och allt ordnar sig”.
Nya situationer kräver nya paradigm: miljön och klimatet är hotade och samtidigt finns verktygen för att stoppa det onödiga lidandet som finns i varje land, rikt som fattigt. Ett nytt mönster kanske har börjat sitt intåg hos oss då vi har antagit FN:s globala hållbarhetsmål där hunger, fattigdom, hemlöshet med mera ska utrotas för gott.
För anledningen till att det inte händer så mycket idag finns i invanda tankemönster. Vi kan inte förändra dessa mönster över en natt men vi kan börja med att fråga oss själva hur vår egna paradigm ser ut. Ta gärna tid till det nu innan tankesätt som gått förbi deras bäst före-datum återinsätts för att “starta om” ekonomin.