Det är så många fina och starka berättelser som figurerar runt nu med Caux 75-årsjubileum och i andra IofC sammanhang. Livsberättelser som sträcker sig bakåt i tiden. Så jag vill hänga på den trenden och rikta blicken rejält bakåt i tiden - sådär faktiskt ganska exakt 1000 år bakåt i tiden. Då tvingades en svensk kungadotter vid namn Ingegerd Olofsdotter, ja barn till Olof Skötkonung; vår första svenska konung som det anses, att lämna Sigtuna för att giftas bort med en främling. En livsförändring där hon tvingades in i en ny kultur, nytt språk, ny religion såväl som en ny relation trots att hon nyligen på eget bevåg trolovat sig med en annan man - den norske konungen Olav Haraldsson. På många sätt berör hennes livsutmaning som ung kvinna många unga kvinnor (och andra) också idag och det är en fantastisk vandring att gå vid hennes sida och i levandegörandet av ett kulturarv fråga sig själv; hur skulle jag se på min omvärld om jag såg den med hennes ögon?
Det finns så många likheter med många av de berättelser jag fått ta del av från kvinnor som i flykt tvingats ut på ett hav utan att veta om de skulle nå till andra sidan och vad som sedan där skulle vänta på dem.
Ingegerd kom att bli Storfurstinna för att i slutet av sitt liv avsäga sig kronan för att bli nunna i den rysk-ortodoxa kristna traditionen och sedan helgonförklarad efter sin död. Hon kom så att byta namn flera gånger; till Irina, Anna och så Heliga Anna av Novgorod eller Sankta Anna. För den som vill veta mer kan se den senaste föreställning vi spelade in i Mariakyrkan i Sigtuna i februari. (https://www.youtube.com/watch?v=QiExLgM74yI&t=804s )
Uppsättningen är en uppföljning på ett längre samarbete med Ukraina kring vårt gemensamma kulturarv från historiska personligheter. Anna av Novgorod är en doldis och okänt helgon ur vår historia som förtjänar att lyftas fram i ljuset. En av våra tidigaste starka kvinnliga föredömen som finns dokumenterat.
Det började med att jag for till Ukraina i ett så kallat tandem-utbyte mellan olika Europeiska länder och Ukraina. Där träffade jag Olena Rosstalna vilket ledde till flera års utbyte med olika föreställningar och workshops och starka meningsfull möten. I Ukraina där vi också varit med och inspirerat Foundation For Freedom, i Sverige på olika platser samt i Caux. Moa Sjögren kom att skriva en föreställning som spelades både i Chernigiv i Ukraina och på kungliga slottet i Stockholm tillsammans med bland annat musiker Sveinung Nygaards medverkan. Sedan sattes en ny version upp som delas via ovan länk och det finns så otroligt mycket jag skulle vilja dela med er om den resan. Som när vi fick med en gåva att ge till den nunneorden som Ingegerd en gång startade och som än idag bär samma kläder. Möten med unga universitetsstuderande som ställts inför samma fråga som ovan - hur skulle de utmaningar som jag möter se ut om jag såg dem med Ingegerds ögon, eller Irinas ögon eller Annas ögon? Under de åren som vi jobbat med detta såväl lokalt som globalt så har det satt sina spår. Vi har till exempel bidragit till det lokala intresset i Sigtuna att det nu invigs en ny pilgrimsled mellan Stockholm och Uppsala som i sin förlängning är tänkt att kunna sträcka sig ända från Nidarosdomen i Norge till Kyiv i Ukraina. Se: https://www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift/ingegerdsleden. En ny bok om hennes liv ‘Ofrivillig Viking’ av Olof Nåbo kommer nu rykande färsk ifrån bokpressarna.
Genom att få lyfta fram Ingegerds livsberättelse har många dörrar öppnats till djupa samtal om existentiell eller andlig hälsa i vårt sekulariserat svenska samhälle där många kämpar med att hitta mål och mening. Ett område där, som jag ser det, IofC Norden har mycket att bidra med och uppmuntrar fler att plocka upp sin vandringsstav.